Oregelbundna verb

Tiga, teg och tigit
tystnaden har stigit,
som en siktig deg.
Tiga, tigit, teg.

Spörja, sport och sporde
om vad vi två borde
och vad vi har gjort.
Spörja, sporde, sport.

Drömma, drömt och drömde.
Hur många glas jag tömde
är förölat glömt.
Drömma, drömde, drömt.

Gråta grät och gråtit.
Jag har snart förlåtit.
Gråt, förlåt, förgät.
Gråtit, gråta, grät.

Brista, brast och brustit.
Allt har jag förlustit;
förlustit i all hast.
Brista, brustit, brast.

Rinna, rann och runnit.
Nått jag nyssens munnit
glömdes och försvann.
Rinna, runnit, rann.

Till minne av Lennart Nilsson

Det unga paret står på sin balkong

och håller om varann i denna sång.

Jag revs av ruttna groddblad i din famn.

Det är svårt att se vad det ska bli.

Det blir aldrig någonting med namn.

och namnet på det blir jag aldrig fri.

Det är svårt att se hur jag ska klara

av att se vad denna larv ska vara.

Där står hon lika ångerfull som kär

och fast jag vet hur märkligt det kan låta

vet jag varje leverfläck hon bär

och vet att räkor fått henne att gråta.

Nu går de in igen och rår om sitt

och där i parken ruttnar bladen fritt.

Jag hörde just att Lennart Nilsson dog.

Nu sitter han och grubblar vid sitt te.

De visar på rapport om allt han tog.

Men det var inte hans vad jag kan se.