Jag hade ju tänkt låta en längre sak växa fram här, men jag blir för otålig. Den där dikten får fortsätta att jäsa undan publikens ögon. I sinom tid kommer den med stor säkerhet att flöda nedför denna webbplats yta, men inte än.
Här kommer istället ett kortare poem jag pillat med under stunder då jag varit nere. Swing it!


Mandarinerna

Mina mandariner är döda.
Kastratsången frös ut deras färg.
De kalkslår frånslut dammluckans gröda
mot gommarnas grimasfödda berg.

Förgör min änka, badda min panna,
men blodbrå aldrig hästar med svans.
Be slutligen din lillpojk att stanna
och lugna din förbannade sans.

Belossa klossar innan mitt öga
med sötinlagda krås där vi grät,
för yrken kommer uppriva föga
i sina välta bredsmorda fjät.

Älska rost i fetmannens röda
förgjorda fjäll från utkyssta bär,
för mina mandariner är döda
och ingenting är meningsfullt här.

Kvartsvers

Det går lite trögt för razmetriken just nu. I alla fall om man får tro vad som läggs upp på den här bloggen. Snart kommer jag påbörja ett nytt lång-projekt, liknande den gången då jag skrev den längre dikten "Johnny Flood" under en månadas tid, om ni kommer ihåg det. Det var ett kul sätt att skriva dikt på. Det var en lite halvoffentlig skrivprocess där strofer lades upp, ströks och ändrades över tiden. Vissa strofer blev helt lysande, något av det bästa jag skrivit. Andra blev väl lite småmediokra, men blev så bra de kunde bli. Klara beskrivningar blandades med mer kryptiska om vartannat, precis som jag vill att min poesi ska funka, och jag lärde mig mycket. I väntan på att jag gör färdigt planen för långdiktens uppbyggnad får ni till att börja med nöja er med en dikt som jag just skrev på en kvart, bara för att lätta på rimtrycket i huvet. Jag har ingen inopererad avledningsslang, som folk som föds med vattenskalle. Dikten handlar om döden. Kan det bli bättre?

Nä, inte för tillfället, men snart!

.

Blossbröder, skål!

Hej mina björnar,
dansa omkring!
Sjung era nöjsamma vrål!
Gamar och örnar
sänker sin ring;
Kom ska ni få er ett mål!

Kom mina huldror,
blanda er brygd!
Renad med renande bål
bärs jag på skuldror
genom min bygd.
Bringa mig bärs, björnar! Skål!

Stickor i askar,
blossbröder, skål!
Nicka och sov, böjda kol!
Kom mina maskar,
benskrap och svål,
ta vad ni önskar och tål!

Vad definierar en verkligt god skald? 2#

Ytflyt, gungfly, myrprydd tjärn
utan botten att ta spjärn
med en rutten rotfot
mot

---

Ibland är idén bakom så väldigt många gånger bättre.

Vad definierar en verkligt god skald?

Låt mig börja mitt inlägg med att minnas en episod med Mannen med den håriga näsan, tecknad av Ulf Lundquist, som för övrig bor utanför hägn i Kolmården. Mannen predikar för sin hund, som har en väldigt hårig nos gjord av tusch, att en författare som säljer i små upplagor tror att han är något, en författare som säljer nästan ingenting tror ännu mer att han är något och en författare som inte ens ges ut tror VERKLIGEN att han är något. Hundens respons på detta är att han slänger ut Mannens skrivmaskin genom fönstret.

Låt mig sedan fortsätta mitt inlägg med att minnas att jag själv någon gång sagt att ett av mina mål i livet är att bli refuserad. Det är ju alltid kul att ha uppnåt något.

Bonnier var att ta i. De ger ut runt 15 diktsamlingar om året. Hur många av dem som skrivits av debutanter vet jag inte. Samlingar står på kö för utgivning upp till tre år.

Så hur ska jag då gå vidare? Knappast genom att slänga ut mina redskap (min laptop, två pennor samt den grå och den prickiga helvetesboken) genom fönstret. Jag har uppnåt ett av mina livsmål och blivit refuserad med ett standardbrev. Med tiden kommer jag kunna komplettera samlingen med fler bra dikter och nån gång kommer den vara fet och välmående nog att kunna ges ut av nån. Då har jag nått ett viktigt delmål i min razmetriska mission på den här planeten.

Amfimaser är den nye Fredag

Enligt en razmetrisk undersökning är amfimaser den versfot folk helst skulle ta med sig till en obebodd ö om de icke finge stanna hemma, följd av spondé, metrikens yet-set, och molossus, metrikens farfars far, på delad andra plats. Helt utan röster blev inte helt oväntat antipastus, men vem vet? Kanske dess lycka vänder någon gång i framtiden. Lite överraskande slutresultat kanske, men så fanns ju inte tungviktaren amfibrachys ens med som svarsalternativ. Dåligt, mycket dåligt.

Jag slänger upp en ny omröstning för att se vad ni tycker.