En film om beduiner

Ajja bajja buffe muff
kubbe gubbe bubbe buff.
Bugge kugge tuffe tom
kuffe buffe bajja bom.

Motellpersiennen silar sol
på min rygg och latexkjol.
Han röker gräs och knullar en
tant i Kalifornien.

Röken blöder blå och slö,
askan trillar ner som snö,
solen strilar in som sand
och kysser detta vackra land,

oljeland med regnbågslyster
som en scen i någon dyster
film från Kalifornien vi
castats för en sexscen i.

Ett barn får ajaj. ”Kom och låt
mamma blåsa bort din gråt.”
”Grinar du?” ”Nej, ingen fara.
Jag fick nått i ögat bara.”

Jag får hans fimp att suga på,
får lön och klär mig för att gå
hem att tvätta väck hans svett.
Han startar rummets tv-set,

andas tungt och bläddrar fram
från mat- till prat- till sportprogram,
mellan redan sedda syner
och stannar vid Saharas dyner;

Frusna vågor vandrar som
mänskorna som bor på dom.
Ett arktiskt landskap, isen skiner
i en film om beduiner.

En evig rymd mot mänskors kroppar.
De dricker dygdens dyra droppar
och vördar vatten jämte Gud
som var det salighetens bud.

De klär sig vitt som öknens sand,
slukas av sitt vackra land,
OPEC-land, med Ray-Ban’s mot
snöblindhet och sponsorhot.

Mot en morgon röd som koppar
pumpar ståltorn dollardroppar
bredvid glömda gravruiner
i en film om beduiner.

I Ray-Ban’s skäms de inte ens
som jag för livets första mens.
En fluga går på tv:ns ruta.
”Hur tror du filmen kommer sluta?

Jag sätter mig bredvid. ”Det är
en sån som bara slutar när
en timme gått och texten rullar.”
Vi häver oss omkull och gullar.

Vad båda vill är lätt att uppnå.
Han ett bröst att driva trött på
och jag har länge önskat mig få
en bitter man att vara trött på,

har önskat en ny spegelbild,
en annan kropp fast från mig skild;
ett annat jag med samma drag;
ett annat dygn men samma dag.

Han viskar då vi dåsar nära:
”Nu vill jag låtsas vi är kära.”
Den gröna röstens rika dräkt
slår rot där rosors språk är släckt.

Vår värld är vacker, vän och snäll.
Som frukostställe tar jag väl
Jeronimo’s Big Burger Bar.
Lyckan kommer, lyckan far,

Casino Crazy Horse’s rouletter
sprätter lätta plastpolletter.
Vad märkligt mina tankar går.
Atomvinter och pubeshår.

Vårt land bär bländsvärd i sin hand.
Jag önskar att dess gammabrand
med tusen snölaviners dön
fick slicka nejdens skökstadskön

och kyssa hela Fort Knox tort.
Jag önskar kärlek sålde bort
min vankelmodfabriks maskiner.
Vi ser en film om beduiner

och vill vi veta slutet? ”Nej,
men veta att det blir med dig.”
Han ljuger bra. Det lät rätt äkta.
Jag får 30 extra räckta.

Signalen bryts till snö och brus.
Vi ser på tv:ns vinterljus
och röker några torra blad.
Dagen går som en nomad.

Vore jag ett vänligt spöke

En foxy lady skyndade nånstans.
Att ge sin svans är plumpt och dumt att göra
men vore jag en rocker fanns en chans
att offra henne toppen av ett öra
och lika gott är det sa Erik Xiv

att leva med en sekatör beredd
att bruka om hon umgåtts med nån annan.
Sånt räddar inga känslor är jag rädd,
nej, man får inte ens en puss på pannan
och lika gott är det sa Erik Xiv.

Jag skulle dö av blodförgiftning och
en näve skulle gripa hennes ratt
och väja henne från en lastbilskrock
en sömnig stjärnklar januarinatt
och lika gott är det sa Erik Xiv.

De skulle påstå att jag gick igen.
Ett medium skulle anropa mitt namn
och säga henne att jag var en vän,
som ville att hon hade kuk och famn
och lika gott är det sa Erik Xiv.

Men Foxy Lady är en annan mans,
och jag ska skynda någon annanstans.
Förlusta mig med andra tidsfördriv
och lika gott är det sa Erik Xiv.

Änkebrud

Att vara ensam är man ensam om
men inte ensam aldrig ensam som.
Men det kan också vara rakt tvärt om.



















1.

Som orm mot solsmort röse låg jag vid
ditt hjärta, St Helena, död i frid.

Så dog vi mot varandra, hud mot hud,
och båda var den andres änkebrud.

En dödfödd fjäril flög för första gången;
Förgicks och göts ånyo i kokongen.

Den flimrade en morgon, fri och ljus;
En flinga i ett myrkrigs döda brus.

Som Starbucks har en kopp för varje land
och större stad tog jag din döda hand

och kysste den mot mina läppar sen.
Av flingorna i bruset är jag en.

2.

Först vitt till svart och allt av hans blev mitt,
sen köpte jag en ny och svart blev vitt.

Folks villa ögon stod vid torp och gårdar
när vi gick upp mot altare och vårdar.

Jag gick från sorgedok till bröllopsskrud;
Från flor till flor; Från fri till änkebrud.

Likt frid vid strid, likt bröd om än du svalt,
likt en dag till var frihet inte allt.

De vill likt fjärilsflingor flyga fritt
men mina vingar vände svart till vitt.

3.

Jag vill förlisa i din slöja nu
och jag kan inte bärga mig. Kan du?

När misstrons djupa murar vägrar rasa
far vi mot kött likt gamarna i Gaza.

Vi lever i en lögn och ljuger väl.
Vi skiftar död till liv och föds ihjäl.

Vi skiljer oss från dem men du och jag
förenar vi rätt snyggt, ibland, ett tag.

Kolfjäril. Hovet kom vid vrål av smärta.
De såg Atilla dö av brustet hjärta

och gränsle över satt hans änkebrud;
En flaga sot i skärmens vita ljud.