ARS LONGA, VITA BREVIS (pannkakan har ingen, men den går åt ändå)

Fragment 2

Just as the heart beats in the darkest of the body,
so I, despite this cage, continue to beat with life.

Those who have no courage or honor consider themselves free,
but they are slaves.

I am flying on the wings of thought,
and so, even in this cage, I know a greater freedom.


---

Raderna ovan är skrivna av Shaikh Abdurraheem Muslim Dost. Han satt på Guantánamo från 2001 till 2005 då han fick resa hem till Pakistan igen. 2006 tillfångatogs han av pakistansk säkerhetspolis och har sedan dess inte hörts av. Han var skriftlärd, journalist och poet.

Jag hittar raderna och beskrivningen av Dost i samlingen Poems from Guantánamo, utgiven 2007. Dost har även skrivit två dikter kallade Cup Poem 1 och Cup Poem 2. De heter så eftersom de från början skrevs ned på plastmuggar med hjälp av småsten eller tandkräm. Alla lägrets mugg-dikter är dock förstörda, eftersom muggarna är engångsartiklar. Dosts två dikter är återskapade ur minnet efter frigivningen. Poeterna äter ur muggarna, skriver på dem och låter dikterna cirkulera runt mellan burarna innan de tas om hand av sopphanteringen. Antologins dikter har kommit ut via fångarnas advokater.

Skogsbrand

Nu rusar röken hitåt. Björnars vrål
tar spjärn mot skallen. Rivna hästar ryter
och kastar manens låghår, sparkar, bryter
nu fram och knäcker träd som gräs och stål

bryts ner till vatten. Skrapor skrapar hål
i molnen. Månen faller ner och flyter
som blod längs deras kanter. Tråkigt. Byter
kanal och stänger. Blänger död som kol

men inte aska. Inte mig emot.
I denna skog bör inga barn gå kring.
Här sjunker löv och störtar lavaklot.

Först vrålar du av tusen getingsting
tills nerverna är vaggade till sot.
Då brinner du, men känner ingenting.

Imma

Jag stirrar ner i onda ord ett år
tillbaka på ett Starbucks drygt en timma.
Det regnar i Manchester. Fönstrens imma
går tolv steg bakåt. Regnet övergår

och klär mig, dricker upp min mugg och går.
Vid Town Hall blir jag kysst utav en strimma
kvicksilver täcker asfalt, får den glimma
likt pengar någon frågar om han får

till Starbucks för att värma sig en stund.
Vad fan vet jag om honom, men jag ger
en klapp på axeln jämte fyra pund.

En kvinna håller upp sin skatt och ler
och kassan registrerar än en kund.
En mor, ett barn och någon ingen ser.

Yo shebitch, Let's go ...

Det här är alltså min nya blogg nu när breathtakingrazmetricalexperiment2k7.blogspot.com är avslutad. Tanken är att jag på den här sidan undan för undan ska slänga upp de dikter jag petar ihop. På begäran har jag inte svart bakgrundsfärg. Den enda tidsramen jag kommer hålla mig till är en blogglivslängd på 20 månader, början av januari 08 till slutet av augusti 09. Därefter får vi se om det blir nån ny blogg. Det är ju rätt långt tills dess.

Jag kommer nog slänga upp en första dikt närmare februari.

Vi får se vad det blir av det här.