Det unga paret står på sin balkong
och håller om varann i denna sång.
Jag revs av ruttna groddblad i din famn.
Det är svårt att se vad det ska bli.
Det blir aldrig någonting med namn.
och namnet på det blir jag aldrig fri.
Det är svårt att se hur jag ska klara
av att se vad denna larv ska vara.
Där står hon lika ångerfull som kär
och fast jag vet hur märkligt det kan låta
vet jag varje leverfläck hon bär
och vet att räkor fått henne att gråta.
Nu går de in igen och rår om sitt
och där i parken ruttnar bladen fritt.
Jag hörde just att Lennart Nilsson dog.
Nu sitter han och grubblar vid sitt te.
De visar på rapport om allt han tog.
Men det var inte hans vad jag kan se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar