Älven sväller svulten varje vår
upp i änget. Liksom knivar fårar
isen brink och björkars strama stammar.
Länge sörjer änget sen och kammar
saven ned för nävret. Samma tårar
fälls likt smältis, lika år från år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar